Guinness

Idag är det tre år sen som vi skildes åt. Tre långa jävla år som jag levt utan dig. Visst har minnet av dig så sakta suddats ut lite. Jag kan inte riktigt se dig framför mig om jag blundar men jag kommer ihåg känslan av dig, din kärlek, min kärlek, ditt skall, dina fina tassar, ögonen som tittade lite i kors o din sneda fina torra nos. Hur jag än rörde mig så hade du ögonen på mig. Jag saknar våra mornar tillsammans, när jag vaknade o slog upp mina blå så möttes alltid min blick av dina fina, djupa och mörka ögon. Du hälsade varje dag med en svansviftning som hördes. Om du ändå inte hade varit så väsning av dig så hade det inte varit så mycket att sakna...

Guinness och min sista tur på fjället.

Jag saknar dig min kung, min kärlek och mannen i mitt liv. Jag kommer aldrig att få uppleva en sån personlighet som din igen.

Snälla Guinnes kom tillbaka!