mina settrar

Havsluft

2011-11-10T16:47:00.000+01:00

Efter jobbet idag packade vi in oss i bilen och åkte till havet. Smilla passade på att bada lite oxå, hon har ju alltid varit lite galen=)
Kändes mest som en fin höstdag och inte alls som i november. Förra året vid den här tiden kom det ju snö som låg kvar hela vintern. Verkar som om vi får både be och offra till snöguden.

Girlpower

2011-11-09T18:29:00.000+01:00

Nu är det girlpower i Ängby. Jag och Smilla regerar precis så som drottningar ska. Vi bara glassar omkring och gör det som vi vill, promenerar, tränar, slöar i soffan eller sitter och glor ut på fälten från trappen. Fast vi har ju katten oxå så klart men han är ju utanför min och Smillas hemliga pakt. För det första är han katt och för det andra så är han kille och för det tredje är han skitjobbig. Han får de där vidriga uppdragen som bara killar utför, typ att döda råttan i fällan. Skönt att det finns en kille kvar att bossa med=)

Annars är det ju mest mörkt ute nu för tiden och vi längtar faktiskt till ett litet snötäcke. Och med den åsikten ute lär jag få ducka för ruttna tomater men jag gillar faktiskt snön. Vitt, ljust, fluffigt och härligt snötäcke önskas. Det blir ju så mycket ljusare för oss lantisar som inte har gatbelysning att gå kvällspromenaden under. SÅ dagen till ära blev bloggen vinterpimpad.

Det är tyst och tomt i Ängby

2011-11-04T17:29:00.002+01:00

Min fina Ådi somnade in i min famn i lördags natt efter att han hastigt insjuknat. Han var en gammal kille som skulle bli 12 i februari men han var verkligen pigg för sin ålder. Följde med på våra skogspromenader, lekte med sina leksaker, tiggde vid bordet och han fick för det mesta som han ville. Vem kunde säga nej till hans tjat, hans glada blick och ständigt leende mun.

Det känns så skönt att vi hade så många fina år tillsammans jag och Ådi. Och att vi hade så många gemensamma vänner som jag kan minnas honom tillsammans med. Det känns så skönt att sitta och fika i köket och höra andras minnen av honom eller gå i skogen tillsammans med hans bästa vänner som minns honom med glädje. Alla saknar honom och alla minns honom som så glad, snäll och pigg. Han var verkligen speciell. Det blev speciellt med honom eftersom han var så fullt ut levande. Det är fruktansvärt att behöva säga farväl men känns fint med alla minnen. Tack älskade Ådi för allt!

I lördags fick jag för mig att damma av kameran eftersom jag inte fotat på väldigt länge. Jag gick ut med hundarna på fältet och är så innerligt glad för det. Fotona bekräftar mitt minne av Ådi, att han verkligen var pigg på ögonen in i det sista. Inte kunde jag tro att det skulle bli mina sista foton av min älskling. 11 timmar senare gick han över till sina kompisar på andra sidan. Isa, Guinness och Bora hälsade honom säkert med värsta skogsrejset.

Klicka på bilderna för att se dem i större storlek.

Ådi

2011-10-30T12:23:00.004+01:00

Gråt inte vid min grav

jag finns inte där

jag finns i solens

spegelbänk på fjärden

jag finns i vindens lek

över böljande sädesfälten

Och när du i tidig morgon

väcks av fåglars kvitter

är det min röst du hör

så gråt inte vid min grav

jag är inte död

Vila i frid min älskade Ådi

2000-02-17--2011-10-30

Döden är ingenting alls
Jag har bara smugit in
i rummet intill.
Jag är jag, och du är du.

Allt vad vi var för varandra
det är vi fortfarande.
Nämn mig vid mitt
gamla vanliga namn,
tala till mig på det sorglösa sätt
som du alltid gjorde.

Använd inte annorlunda tonfall.
Bär inte en pressad min
av allvar eller sorg.
Skratta, som vi alltid
skrattade åt de små skämt
som vi hade tillsammans.

Bed, le, tänk på mig,
be för mig.
Låt mitt namn alltjämt
få vara på allas läppar,
så som det alltid var.

Varför skulle jag vara ur sinne,
därför att jag är ur sikte?
Jag väntar på dig i en paus,
någonstans mycket nära,
bara runt hörnet.

(Jag vet inte vem som skrivit dikterna men har lånat dem på nätet.)

Guinness

2011-09-23T22:00:00.000+02:00

Idag är det tre år sen som vi skildes åt. Tre långa jävla år som jag levt utan dig. Visst har minnet av dig så sakta suddats ut lite. Jag kan inte riktigt se dig framför mig om jag blundar men jag kommer ihåg känslan av dig, din kärlek, min kärlek, ditt skall, dina fina tassar, ögonen som tittade lite i kors o din sneda fina torra nos. Hur jag än rörde mig så hade du ögonen på mig. Jag saknar våra mornar tillsammans, när jag vaknade o slog upp mina blå så möttes alltid min blick av dina fina, djupa och mörka ögon. Du hälsade varje dag med en svansviftning som hördes. Om du ändå inte hade varit så väsning av dig så hade det inte varit så mycket att sakna...

Guinness och min sista tur på fjället.

Jag saknar dig min kung, min kärlek och mannen i mitt liv. Jag kommer aldrig att få uppleva en sån personlighet som din igen.

Snälla Guinnes kom tillbaka!

Tillbaka till verkligheten

2011-08-13T18:58:00.002+02:00

Nu är sommaren slut känns det som. Vi har haft en underbar sommar jag och hundarna o lilla kissen. Har väl mest pyst omkring o fixat lite hemma. Lite utflykter har det ju blivit o nån tur på sjön. Vi har cachat en del, det är ju ett riktigt nördgöra. För den som undrar vad geocaching är finns denna blogg att gå in o läsa på http://geobloggen.com/for-geocachare/. Jag började lite skeptiskt men som så många andra är jag nog fast nu. Tycker det är ett ypperligt tillfälle att ta en promenad med hundarna i marker eller stadsdelar som vi aldrig annars skulle ha besökt. Men tänk er för flera gånger om ni funderar på att börja för man blir verkligen fast=) det enda som behövs är en smartphone &/eller en hand-GPS lite uppträckarglädje o sen är det bara att sätta fart.

Nu har vi ju börjat jobba igen och dragit igång med spårandet och lydnadsträningen. Smilla och jag ska tävla om två veckor o varje gång jag tänker på det så knyter det sig i min lilla degmage men vadå så allvarligt är det ju inte egentligen, 'bara' att gå ut o köra...

Smilla är piggare än någonsin och jag tycker att Ådi är otroligt fräsch i sin kropp för sin ålder han hänger på och han har en sån fin gnista i sina ögon. Han vill, han kan och han är så otroligt jättefin. Jag är glad att han fick stanna hos mig efter separationen för annars vet jag inte vad jag skulle ha tagit mig till, utan honom o hans tjat o knöl så skulle livet varit väldigt mycket fattigare. Nu hoppas jag att han får vara pigg och frisk länge.

Ådi, Olle, Tutan ja kärt barn.

(Ådis mormor tycker så synd om Ådi för hon tycker att han får för lite plats i den här bloggen, nu hoppas jag att hon blir glad när bara han är på bild...)

Midsommar

2011-06-24T15:56:00.002+02:00

Idag är det midsommarafton. Vi startade dagen med att åka ut tillsammans med Hanna, Alde och Briscoe till skogen för lite spår. La ett appellspår till Smilla för att kolla av formen. Hon tog det riktigt bra, spårade nogrannt och tog alla apporterna.

Braa Smilla, braaa!

Sniff

Ta den!

Foto: Hanna Nyqvist

Ådi fick ett vanligt skogsspår med sin godisburk som slut=)

I veckan så hade vi avslutning på tävlingslydnadskursen som jag och Smilla har gått. Avslutningen utfördes som en tävling med lottning och hela balletten. Smilla var duktig och jag var duktig! Vi nollade ställandet under gång och placerade oss som 4. Ställandet är annars hennes säkraste(?) moment... Nu har vi siktat in oss på lydnadsettan i flen i augusti och sen ska vi testa en appelltävling oxå. På nåt sätt känns brukset mer lockande men det är väl bara för att hon inte är skottfast=)

Vi har hittat tillbaka till träningen, det är så kul!

Trevlig midsommar!

Tystnaden

2011-05-28T16:14:00.000+02:00

Det är mycket som har hänt i våra liv de sista månaderna så jag har inte haft så mycket fokus på hundarnas blogg. Nu har vi landat jag och hundarna och katten. Allt känns så lugnt och skönt och så kommer det att fortsätta=)

Ådi

2011-04-23T19:15:00.000+02:00

Idag har jag blivit ägare till Ådi oxå, så nu är jag stolt ägare till både Smilla och Ådi på riktigt. Älskade lilla Ådi.

Finaste Ådi är min för evigt

Födelsedagsbarnet

2011-04-23T19:13:00.000+02:00

Idag firar vi Smilla som fyller 4 år! Hipp hipp HURRA!

Vår

2011-04-06T21:25:00.001+02:00

Nu är det vår i luften. Vi har premiärspårat i helgen och nu väntar vi på att tävlingslydnadskursen ska dra igång. Ska bli kul att börja träna lite mer inriktad tillsammans med Smilla. Mest går jag kursen för min egen socialisering faktiskt och sen behöver Smilla lära sig att hundar på planen inte är farligare än andra hundar...

Ådi har fått åka till mamma i dagarna för Smilla löper och det började bli lite jobbigt för honom. Han har det bra där, vräker ut sig i hela sängen och skiter i och gå ner när dom säger till honom. Mamma får inte plats i sin egen säng så hon får sova på soffan. Ja men vadå är man 11år så har man väl ändå lite att säga till om eller? Han vet hur människor ska tass=) saknar han och hans tjat redan men det är lite mysigt med tjejtid oxå. Girlpower.

Vårvinter

2011-03-05T10:12:00.000+01:00

Det ska visst vara fint väder hela helgen. Så om ni vill oss nåt är vi på tur på de sörmländska fälten.

Smilla, jag och Ådi.

Födelsedagspresentsinhandling

2011-02-24T18:51:00.000+01:00

Ådi fyllde ju 11 förra veckan men eftersom husse jobbade kväll så har vi inte kunnat åka iväg hela familyn än. Idag tog vi oss dock iväg till djuraffären för Ådis traditionella fördelsedagspresentval. Idag som så många gånger förut, ja eller alltid faktiskt, så valde han burgare. Burgare är små burgare helt enkelt med en ohyggligt äcklig lukt av vom bland annat. Sen valde han nån sorts L Å N G ren med stort smajl och tomteluva. Inte superaktuellt men REA. Han är så ekonomisk det lilla livet... Dessutom kom det med några sorts korvar på 50 centimeter som tydligen var jättegoda.

Smilla hon var glad bara att få vara med och lukta på A L L A godisar i hela affärn. Dessutom så får ju hon så klart smaka. Vi passade på att väga de små liven. Ådi vägde 33 och Smilla 21, alltså jag vet inte om vågen stämde, om den gör det så har dom gått ner 3 kg var... På måndag ska jag beställa tid för Zorros (kissens) tänder så då tar jag med doggarna och väger dom där.

Sportlov

2011-02-19T10:56:00.001+01:00

Vi tjuvstartde med lite sportlov redan igår. Jag fick hem mina skidor från dalarna i torsdags så igår tog vi premiärturen jag och hundarna. Så skönt! Känns fantastiskt att kunna förflytta sig på annat än isig väg. Och Smilla gillar ju all form av action så hon stormtrivdes, även om det var allt annat än action för mig på skidorna. Jag såg nog ut som en 80-åring som hasade sig fram tillvekandes sina egna skidspår.

Ådi fick hänga med på ett varv (Han tyckte att det var perfekt att jag plattade till snön åt han så han inte behövde pulsa och travade lugnt och fint bakom mig...) och jag och Smilla hasade/rusade runt två. Tanken är väl att hon ska få dra lite sen när jag fått upp balans och teknik. Känner mig ganska så ringrostig för förra året så åkte jag ingenting alls. Annars tror jag att det är en bra motionsform för både mig och henne.

Smilla hann med både att äta hjortbajs och att leka med pinnar under vår skidtur...

Födelsedagsbarnet

2011-02-17T11:47:00.000+01:00

Idag firar vi Ådi som fyller 11 år! Vi firar hans dag med extra mycket godis och lek i snön.

Ådi och bollen

Fröken Smillas känsla för snö

2011-02-11T16:46:00.001+01:00

Smilla in action ute på fältet i värsta(!) snöstormen. Vitt, vitt, vitt och en settertjej i sitt rätta esse. Så glad. Så busig. Så söt. Så Smilla. Farbror Ådi var inne och var kattvakt, han tyckte det räckte att kissa och bajsa ute idag och undrade nog tyst varför inte han kunde få en sån låda som Zorro (fd Knatte...) har. Ja fast han skulle nog behöva en lite större i så fall...

I got you.

Stilstudie

The ishalka is here

2011-02-10T09:02:00.000+01:00

Nu är det så isigt här ute på landet att det inte finns en enda liten runda att promenera på. Det är blankis överallt. För mig och Smilla skulle det kunna gå att ta en tur men för Ådi som är lite svagare i bakdelen så vågar jag inte. Det är så lätt att han halkar till och gör sig riktigt illa. Som tur är så går det fortfarande att gå på fälten. Så där spenderar vi våra dagar jag och hundarna och katten oxå för den delen. Vi strosar omkring och leker med bollar, pinnar och leksaker. Tränar lite, fotar lite och sitter i solen och njuter av att den börjar värma lite.

En boll, två troll

Utställningspremiär

2011-02-06T10:19:00.001+01:00

Nu är säsongen igång för oss för igår hade SISK, svenska irländska setterklubben, officiell utställning i Gnesta. Det var 21 irländska röda settrar och jag ställde ut Smilla. Resultatmässigt gick det väl sådär men det var mycket fina hundar där. Jag får vara glad att Smilla fick excellent och blev 4 i öppenklassen(av 4 öppenklasstikar...men det kan ju låta ganska så bra=))men vi blev utan ck.

Smilla ser lixom ut som en annan typ av hund än de flesta, som mellanting mellan utställningslinjer och jaktlinjer. Hon är tunnare och har helt spikrak päls. Jag tycker att hon är fin, sådär som man alltid gör med sina egna små älsklingar men jag kan se vad som fattas oxå.

Annars gick det faktiskt jättebra, jag var inte ett dugg nervös, Smilla var jätteduktig och började till och med bjuda på beteenden i ringen när vi väntade på vär tur. Hon klättrade på sargen och stod och lyfte bakbenet. Gullig! I övrigt så var hon ganska så sig själv hela tiden. Lite tillbakadragen och försiktig men jag märkte att hon även i den miljön har vuxit. Hon är så duktig lilla hon, så söt och snäll och plirar med sina små ögon. Fortfarande lite för försiktig men det kommer hon nog kanske alltid att vara och det gör inget i så fall. Bara hon mår bra så är jag glad.

Husse och Ådi var ju oxå med som sällskap. Ådi var skitglad över att det var så mycket spännande hundar där och så många godluktande tikar, å sen så hade vi ju köttbullar med och det är ju gott. Oj så gott! Husse var gladast över att det fanns korvförsäljning.

Nu laddar vi om för nästa utflykt och vet exakt vad vi ska göra annorlunda då.

Smilla, där hon trivs som allra bäst.

Bad

2011-02-03T21:03:00.000+01:00

Idag har Ådi blivit badad. Han skiner, gnistrar och luktar schampo. Jag saknar hans riktiga doft, Ådidoften, varm och skön och kärleksfull doft. Nu får vi vänta nån månad innan han luktar gott igen.

Pussvänlig nos

Knatte

2011-02-01T13:19:00.000+01:00

Äntligen börjar Kissen vilja gå ut lite. Han brukar följa med på kvällskissrundan. Så söt. Då går han bakom och jamar när han inte hinner med. Nu har det varit så fint väder flera dagar och då när vi är ute så är han oxå med till Smillas stora förtjusning, hon blir verkligen glad av honom, gör lekinviter och jagar honom för glatta livet. Vad katten tycker? Ingen aning men efter flera månaders inomhusterror så kan han gott få stå ut lite tillbaka... Hans favoritsyssla har ju varit att lurpassa på hundarna när dom sover för att ta ett panterskutt fram till deras nosar och sen klappa till dom med klorna. Hundarna har bara fnyst och Kissen har nog inte fått den reaktionen som han velat. Nu Kissemiss kommer du att på klättra i träden i sommar...

Run for your life=) kissen är nog glad att hundarna ändå är så snälla

Ledig måndag...

2011-01-17T11:05:00.001+01:00

...betyder frukost igen tillsammans med husse. Ådis bästa stund. Nån kanske skulle kalla han bortskämd. Husse kallar han social...

Dela med dig snålo

Slurp...

Tvåtusentio

2010-12-30T23:22:00.000+01:00

Jaha ja så ska vi göra en liten årskrönika dårå... Vad har hänt 2010. En himla massa faktiskt. Både bra och dåligt. Det sämsta var ju att Ådi fick cancer i ett blodkärl på bröstkorgen. Självklart ett mycket tungt besked men han har repat sig väldigt bra efter operationen och visar i alla fall inte att han mår dåligt på något vis. Han följer fortfarande med på alla promenader och hans stora fritidsintresse är ju fortfarande märgben och tikar... Och godis förstås. Klart att vi märker att han börjar bli gammal men konstigt vore ju annars. Han är fortfarande lika snäll, lika rar, lika gosig, lika drägglig, lika stor och lika underbar! Ådi är så gullig!

Osså till de bra sakerna: Smilla har ställts ut lite i år, vi började med att åka till Malmö i mars, inte nästgårds direkt men eftersom jag i stort sett spytt av nervositet förut så ville jag ut så långt hemifrån som möjligt. Hur det gick? Jo hon skötte sig galant det lilla livet, vi knallade omkring på Malmös gator och tränade lydnad och tasstarget. Och i ringen gick det ganska bra, orutin hos handlern bara,om man säger...Vi fick en slät etta och jag hade verkligen inte förväntat mig mer. Eller jag hade inte förväntat mig nåt alls egentligen utan vi gjorde bara vårt bästa och hade faktiskt ganska kul.

Nästa utställningsresa gick till Tranås och jag var tveksam till att över huvud taget åka men bestämde mig efter lite övertalan kvällen innan för att åka. I Tranås blev Smilla BIM. Hon var så duktig och allt gick bara så jävla bra. Dagen till ära började hon att löpa oxå...

I juni for vi till Herrfallet, premiärturen med husbilen...Det regnade och blåste som fan hela natten och jag sov typ 5 minuter...På utställningsmorgonen så blev det uppehåll som höll i sig ända till vi var klara i ringen! Prisa Gud! På utställningen placerade sig Smilla som andra bästa tik med Ck. Kan man vara annat än stolt över det lilla livet? Duktiga hon och duktiga jag.

Sen tog vi en välbehövlig paus från vårat 'intensiva' tävlande och tänkte nog inte ställa mer egentligen men tog klassikern Nyköping/Norrköping som helt plötsligt förvandlats till Eskilstuna /Norrköping. Vi for iväg i spruttibangbanghusbilet och väl framme på parkeringen så insåg jag att stamtavlorna låg kvar hemma, skit! Med lite pusslande och hjälp av min snälla mamma och en vän så fick jag stamtavlorna levererade till husbilen kl 8.30 på lördagsmorgonen och allt var frid och fröjd. På utställningen mådde jag skit, hade en sån fruktansvärd nackvärk och mådde så jävla dåligt hela tiden och ville inget hellre än fly från platsen. Vi gick ändå ut jag och min lilla drottning och hon fick en slät etta.

Efter det for vi vidare till Norrköping där vi efter en promenad och ett smärre psykbryt från mig beslutade att åka hem för att jag inte klarade det hemska, pitoreska campinglivet en natt till. Varken min kropp eller själ klarar av det där...Egentligen var det nog alla andra käcka husbilshundägare som var droppen och gjorde att jag fick nog och verkligen ville vara ifred. Jag glömmer aldrig känslan när jag satte mig på våran trapp och tog in tystnaden. Underbart!

Söndag morgon for vi i alla fall tillbaka till Norrköping och där blev Smilla andra bästa tik med Ck!
Smillas fem utställningar 2010 har gett oss ett BIM, två stycken 2Btkl, tre CK och två släta ettor. Vi är mer än nöjda och inte nog med det så har hon även fått klartecken att börja utbildas till vårdhund, hur långt vi kommer med det visar sig.

Och Ådi då? Jo, han har varit med som hejjarklack! Den bästa hejjarklacken man kan ha ska jag säga. Han och husse sköter markservicen och severar fika, fotar, drägglar ner kläderna och skiter i hur det går för vi är ju fortfarande samma personer efter som innan. För det har dom sagt!

Knoll och Tott i egna höga personer...Ja, typ.

Nåt mer har vi inte gjort i år, förutom skogspromenader, cykling, spårning, en massa lydnadsträning, soffmys och att bara vara. Vi önskar alla ett gott nytt år och hoppas att 2011 kommer att bli ett lika bra år som slutet av 2010 har blivit.

Stor kram från oss!

God Jul & Gott Nytt År!

2010-12-23T15:44:00.003+01:00

Bakom kulisserna

2010-12-23T15:43:00.001+01:00

Jaha så var vi framme vid jul och snart är det dax för ett nytt spännande år. Årets höjdpunkt hemma hos oss måste vara det årliga julkortsfotot. Alla andra år har vi nöjt oss med hundarna på fotot men eftersom vi har blivit kattägare så bestämde vi oss för att vara med allihop, även jag och Ken. Lättare sagt än gjort, vi har skrattat oss svettiga.

Det börade med att vi insåg att Ken inte kunde ha en svart katt i knät med svart tröja själv sen rullade det på. Katten slog sig loss, Ådis luva trillade av, Smilla undrade varför jag skrattade så...Till slut så åkte kattmaten fram och jag tog ett grabbatag om katte i ena handen o hans luva i andra sen fick det duga. Så här efteråt kan jag tycka att det är lite synd att jag glömde sätta på mig brallorna, julfoto i långkalsonger känns ju så där.

Pratet

2010-11-24T20:40:00.001+01:00

En dag i oktober så fick Smilla "prata" med en djurtolk. Det är det bästa som hänt oss sen hon kom till oss. Hon har blivit som pånyttfödd och jag är så innerligt tacksam. Jag vet att många anser att det bara är flum och ett sätt för vissa att lura pengar av stackars lättlurade djurägare. Så kan det säkert vara ibland men inte för oss. Det som kom fram i pratet finns ingen möjlighet att fantisera ihop, fanns ingenting som inte stämde.

Anledningen till att jag beställde tid var att Smilla ganska ofta såg så ledsen ut, att hon blev så otroligt osäker i vissa situationer och att hon inte vågade leva fullt ut. Smilla har alltid varit lättlärd och lydig och en helt underbar hund, hon och jag står varandra så otroligt nära och just därför så gör det så ont, när ens allt ibland i vissa situationer förlorar den där gnistan i ögonen.

Att jobba med Smilla var många gånger väldigt svårt, godis var ingen hit och att leka med föremål gjorde ofta att hon blev osäker. Jag gillar att träna lydnad men bestämde mig för att skita i att gå ut på lydnadsplanen med Smilla eftersom jag inte kunde få till apporteringen, att bära saker överhuvudtaget var ett jättejobb att få till. Vi kämpade på hon och jag och vi har alltid haft väldigt roligt ihop när vi tränat jag och Smilla. Föremål i spåret gick riktigt bra när hon väl vågade leka och insåg att hon inte skulle få skit för det, jag har aldrig bannat henne utan bara uppmuntrat allt som hon tagit initiativ till. Jag gjorde allt för att hon skulle våga...Vi har jobbat mot många rädslor jag och Smilla, hon hade mycket att bära det lilla livet i sin stora tunga ryggsäck. Smilla kom ju till oss först när hon var 8 månader...

Nu efter pratet så har jag fått en hund som lever sitt liv fullt ut i alla lägen, gnistan i hennes ögon kan få mig att gråta av lycka. Älsklingsöga! Hon är glad och väldigt ivrig på att få göra allt som hon innan inte riktigt vågade. Jag och husse står många gånger bredvid och kan inte fatta att det är sant. Det har varit som att vända på en hand och många som träffar Smilla nu känner inte riktigt igen henne eftersom hon nu är så öppen och hälsar glatt och även tar ögonkontakt. Här hemma är det numer "före & efter pratet" när vi pratar om Smilla.

Glädjeblicken!

Numer så står hon ofta och väntar på sin mat, godis tycker hon är är underbart, förut dög inte skinka eller ost... All träning med leksaker är bäst, ser hon en apportbock så är det den hon vill ha och hon ger sig inte! Hon har lixom blivit uppgraderad, hon har blivit som född på nytt! Jag har alltid använt mig av klicker i min träning och det har funkat bra på Smilla, skillnaden nu är att hon verkligen vågar erbjuda och oj vad hon erbjuder. Hon springer av glädje nu och inte bara för att hon har behovet av det i blodet. Och hon är ibland olydig, bara det...

Lilla älskade Smillafisken hade vi vetat det vi vet nu om dig så hade du fått hjälp tidigare - men först nu var nog tiden mogen...

Herr Lakrits September

2010-11-23T11:27:00.000+01:00

I september blev vi med katt, en liten gotländsk, svart kissemiss med det dåvarande namnet Kurre Shitstain. Vi döpte om han till Lakrits September men han kallas för Knatte. Knattemannen passade inte riktigt in i sin förra familj och genom vänner så kom han så till oss. Lille gubben. Hela första dygnet så var han under vår säng, där han även fick sin mat serverad. Sen har han tagit för sig mer och mer och är verkligen inte rädd av sig alls. Sover med hundarna, äter tillsammans med Smilla och har nog blivit kung av flocken...

Han funkar skitbra med hundarna och har verkligen blivit en i gänget. Smilla och han leker ute, när Hon spunkar runt, runt på tomten så ligger Knatte på lur och hoppar fram och jagar henne sen vänder de och hon jagar honom. Jag har haft lite svårt med det här att katter är katter, alltså att han alltid får som han vill. Jag blir förbannad på mig själv när jag inser att jag blivit lurad av han att göra precis så som han tänkt ut från början...När han tycker det är dax för morron så är det bara att gå upp för han ger sig inte, trampar i ansiktet, kloar i sängen, boxar på spegeln, jamar, jamar och jamar. Men han är gullig och gosig och rar och faktiskt en väldigt snäll och klok liten kissepojke.

I lördags kväll/natt så blev Knatte påkörd av en bil, bilen träffade hans bakdel och Knatte kom in helt panikslagen. Han hade skitont och fräste varannat steg, svansen bara hängde och hela katten var täckt med grusvägslera. Han hade stora bekymmer med att gå men bara skulle upp på övervåningen. Väl där la han sig i Smillas bia och slickade sin sargade kropp och spann som han aldrig gjort. Så fort han skulle röra sig så jamade han ut ett AAJJJ som skar i mitt hjärta.

Sen har allt gått väldigt fort, nu är han som vanligt, går som vanligt, tjatar som vanligt, klättrar som vanligt, ska ha mat hela tiden-som vanligt. Svansen är inte riktigt som den ska hela tiden men den repar sig säkert oxå. Det är verkligen helt sjukt men det är som alla kattmänniskor säger att katter ÄR tåliga.

Lilla han i soffan

Eftersom jag vet att han varit med om något tragiskt innan han kom till oss så har han nu bara 7 liv kvar och jag har försökt förklara för han att bilar är hårda små Knattemannar är mjuka. Jag hoppas att han förstår det.

Föremålsintresse

2010-11-04T20:04:00.001+01:00

Idag när jag plockade fram Smillas leksaker så fick hon den där blicken. Ögonen blev lixom runda och petade ut lite från huvudet, därefter började hon att backa och skutta på stället. Jag sträckte fram leksaken mot henne och hon greppade och drog! Hon drog! Hon kampade utan att jag behövde busa upp henne ett skit. Känns som om vi helt plötsligt kommit framåt med ett jättekliv. Hon vill!

Smilla på stadspromenad

Agilityaction

2010-10-17T19:15:00.000+02:00

Igår följde vi med kompisarna Jenny och Addis på agility i Tyresö. Allt anordnades av Bullmastiffklubben så det var en himla massa bullar osså två smala settrar. Vi hade jättekul allihop, en mycket rolig dag så vi kanske följer med fler gånger.

Jenny och Addis

Ken Lee och Ådimannen kör balanshindret

Smilla och jag, med vårat paradnummer

A-hindret i flygande fläng

Vi har börjat gå mot målet

2010-09-19T15:34:00.002+02:00

Smilla och jag har ju fått i "läxa" att hon ska få upp sitt föremålsintresse, kunna kampa ordentligt och helst bli lite föremålsgalen. Vi ska även träna på att hon blir lite mer öppen mot främmande människor, att hon lär sig att tycka om att umgås med folk. Hon ska ju klara av att kampa med någon annan än mig. Klara av att arbeta tillsammans med en annan människa och faktiskt gilla det.

Efter utvärdering för vårdhundutbildningen så har vi ett mål att jobba mot, det är mycket som ska klaffa och eftersom Smilla är ganska försiktig mot folk och helst inte leker så mycket med leksaker så har jag som hundtränare en jättestor utmaning. Jag gillar det, att bli lite målinriktad och stega på i rätt riktning. Ta de små små stegen som sen helt plötsligt resulterat i ett sjumilakliv.

Idag körde vi vårat fjärde föremålspass, Smilla grabbade tag i "Bjarne" lutade sig bakåt och kampade, jag petade till henne lite lätt på bröstkorgen fram och ur henne kom ett litet glädjemorr. Glädjen! Lilla hon! Jag måste börja behandla henne för den hon faktiskt är, hon är inte den lilla försiktiga lilleskuttsettern med darrande röst längre, hon har ju vuxit, hon kan ta för sig. Det är ju jag som lixom fastnat i tänket att hon fortfarande är lite rädd, det är hon inte.

Det blir ju lite motsatser som ska läras in nu. Jag har lärt henne att bara bry sig om mig, skita i vilka vi möter, inte hälsa osv. Nu ska jag lära henne att intressera sig för andra människor, vilja hälsa och hälsa med glädje. Jag ser fram emot vår utveckling tillsammans och även om vi inte kommer ända fram så kommer hon och jag att lära oss så otroligt mycket. Vi kommer att ha skitkul och jag kommer att få vända ut och in på min träningskunskap, tänka så det knakar och planera träningen in i minsta detalj. Shit va kul!

Smillafisken.

Blivande vårdhund månne.

2010-09-16T13:55:00.002+02:00

Idag har vi varit på stora grejer jag och Smilla, vi har varit på en lämplighetsbedömning för vidare utbildning till vårdhundsekipage. Testet var ganska omfattande med inslag av kontakt, hantering med kramar och massa klämmande och gungande, föremålsintresse, hundmöten, social förmåga hos hunden och hur hunden löser situationen efter skrämsel t ex.

Smilla fick sin lämplighetsbedömning godkänd och får nu utbildas vidare. Om jag är stolt? Klart!

Man blir trött av utvärderingar, söta lilla Smillafisken, jag är oxå trött men bild på mig besparar jag er...

Spårlördag

2010-09-11T17:51:00.001+02:00

For till skogs för lite spår och träning med små barna. Mötte upp Sara och Miki och vi hade en mysig höstdag i skogen.

Smilla bara måste visa fotografen sitt fynd.

Ådi och en av hans brudar, Miki.

Kompis-Miki rejsar med lilla kotten.

Lille Ådi efter sitt spår.

Seniorkoll

2010-08-31T11:40:00.000+02:00

Lille herrn har tappat lite hörsel och fick för sig att börja klia sig lite i öronen. Jag har inte kunnat se något konstigt i öronen men vi beställde tid hos veterinären så det inte var öroninflammation eller så. Han har fällt så väldigt mycket oxå så när vi ändå skulle dit var det ju lika bra att kolla allt. Så det har lyssnats på lungor, hjärta och klämts på muskler, tittats i munnen och ögonen och tagits diverse blodprov och ett litet urinprov. Öronen då? Jo de var jättefina och inte alls någon inflammation av något slag utan han är lite åldersdöv bara. Blir till att köpa visselpipa så har det löst sig.

Veterinären tyckte att han är jättefräsch för sin ålder och alla prover visade sig vara bra så nu är det bara att strutta vidare. Han är pigg och glad och lite gammal bara men det får man ju vara.

Vare nån som sa godis?

Utställningshelg

2010-08-22T14:14:00.001+02:00

Vi har varit på utställning i dagarna två med början i Eskilstuna igår där Smilla fick en slät etta. Hon var ganska duktig och jag var ganska duktig även om både hon och jag just igår helst hade varit någon annanstans helst mil från andra människor.

Idag var det i Norrköping och Smilla blev 2 Btkl med CK. Det var segt att springa idag för både henne och mig. Smilla var jättetrött efter allt denna helg och varken hon eller jag hade vaknat när det var vår tur att röra oss. Jag har inte blivit helt bra i bäckenet och varje steg skär som knivar, givetvis får jag då springa tre varv för domaren vill få Smilla att trampa av mer med bakbenen. Vi sprang och sprang...

Tandräkning, jodå alla var på plats=)
Foto: Ken Lee

Queen of Flame's Gina, i egen hög person...
Foto: Mallan Svalin

Till slut stod det mellan 'Honeygardens Lady Chatterly' och 'Queen of Flame's Gina', den här gången så räckte vi inte hela vägen men ja är otroligt glad och nöjd med att Smilla blev andra bästa tik med ck!

Foto: Ken Lee

Segraren båda dagarna, Applegroves Take A Look At Me Now. Stilig kille med bra balans=)

Foto: Veronica Ljung

Smilla i en välförtjänt galopp. Springa är livet även om det ibland är segt i ringen...

Foto: Veronica Ljung

Nu lägger vi utställningskopplet på hyllan ett tag. Det är roligt i lagom doser, nu har det blivit lite intensivt i helgen men jag har lärt mig massor, om allt!

Barna

2010-08-20T10:51:00.000+02:00

Ådi har ju kommit upp i en ansenlig ålder av 10,5 år och börjar nu skörda frukten av sitt långa, ganska så lyckliga liv. Det bästa på ålderns höst är nog att han börjar tappa lite hörsel. Det märks ju framför allt på att han inte alltid hör när kylskåpet öppnas, han hör inte när man öppnar "hans" godisskåp, han hör inte åskan som mullrar en bit ifrån utan fortsätter bara att sova sött. Han hör inte när man ropar på han utan traskar glatt helt ovetandes vidare. Hmm men så har det ju i och för sig varit ett tag men skillnaden nu är att han är ovetandes...

Varma sommardagar vid havet så står Ådi helst så här, med vatten upp till magen. Han kan stå så i en kvart...

Smilla hon har helt plötsligt blivit vuxen. Hon har förvandlats från en ranglig, smal liten spretmajja till Queen Smilla! Jättefin och jätteklok och jättebusig! Hon har ganska lång böljande päls och fint långt behäng på öronen. Hon tycker själv att hon är snygg vilket passar bra eftersom vi ska på utställning i helgen. I både Eskilstuna och Norrköping. Jag är lite nervös, det är ju SKK...

Saknaden

2010-08-12T18:25:00.003+02:00

Saknaden har helt plötsligt blivit så stor...Saknaden efter Isa! Min Isa! Mitt allt, mitt syre, min levnad och min näring...

Största saknaden och största sorgen är att jag fan inte kommer ihåg dig ordentligt, inte ens om jag sitter och tittar på foton efter dig. Känslan av dig har lixom tunnats ut. Ska det vara så? Vi var ju å tajta...Du hjälpte mig ju att leva, att känna och välja. Kanske har din efterträfare tagit över? Jag måste nog alltid ha små övervakare runt mig...

Jag vet att jag älskar dig i alla fall... Vi ses!

Min version...

2010-07-31T22:25:00.003+02:00

Hej!

Men mamma! Jag har ju redan byggt ett bo till mig i rosenbuskarna hemma och det vet du mycket väl. Enda anledningen till att jag grävde sönder i den där dumma rabatten var ju att du lämnade mig...Hur kunde du? Drottning Smilla ska ju ha din uppmärksamhet hela tiden. Hoppas att du aldrig gör om det!

//Smilla

Naughty girl!

2010-07-31T21:53:00.003+02:00

Vi har sommar i Settercountry. Sommar med sol och regn, getingar och humlor och allt annat som hör sommarn till. Vi har badat en del när det var som varmast och Smilla har fått simträna lite grann. Ådi har mest pluppat omkring i strandkanten, hans sommarfavorit är att stå med vatten till kulorna (!) och bara njuta av svalkan.

Vi har tränat lydnad, konster och Smilla har sprungit med mig när jag har cyklat. Vi ska ju på utställningar snart så nu ligger vi i hårdträning... Just nu är lilla hon skendräktig, trodde att jag lärde mig med Isa att skendräktiga tikar inte är att lita på...Idag fick jag mig en rejäl påminnelse dock! Vi var alla tre på grillkalas hos Malin med kineserna. När Malin och jag skulle iväg på ett litet uppdrag på max 20 minuter så tyckte Malins man, kinesernas husse Seb att " jo visst klart att Smilla och Ådi kan vara kvar här" jag riktigt såg hur han tänkte att "vad skulle kunna hända lixom, åk då!" Så vi åkte.

Smilla så liten och oskyldig, inte skulle väl hon...

Seb plockade undan grillkalaset tillsammans med det nytillsatte köksbiträdet Ådi som noga följde varje rörelse. Sen skedde väl allt ganska fort och effektivt för Seb hittade Smilla i lavendelrabatten, ja eller i före detta lavendelrabatten. Smilla hade nogsamt grävt omkring och donat och varit väldigt noga med att få en grop utan några utstick (växter) som kändes knöliga mot hennes så moderliga kropp. Hon hade nog grävt för kung och fosterland för det var fan jord och växter överallt... Effektiv liten tjej som efteråt såg ganska nöjd ut över sitt lilla verk...

Vi försökte rätta till det så gott det gick men jag gissar att många plantor inte kommer att ta sig så det är nog bara för mig att ta Smillas veckopeng och åka och köpa nya.

Skämmes dig Smilla!

Sommarsiesta

2010-06-29T23:45:00.003+02:00

Just nu känns utställningarna mil iväg. Jag hade som mål att gå ut i ringen och inte må dåligt. Vi gjorde det jag och Smilla, jag glömde till och med att vara nervös...Har funnits tillfällen när jag stått och spytt och tävlingsledaren fått vänta med platsen för att vi sku få vara med. Nu har vi klarat så mycket så vi behöver lite sommarpaus. Jag ska lägga upp nya mål, ett är SKK-utställningar. Det kommer...

Men först ska vi bada, simma, sola, åka båt och faktiskt bara vara. En och annan glass kommer vi att dela på oxå men i augusti då ni, då kommer vi solbrända och utvilade till utställningarna. Då får ni hålla ögonen öppna för en röd-brun-svart-spret-hårig tjejja med sin trogna lilla Smilla-Fisk i hälarna. Vi kommer slå er med häpnad. Vilket ekipage! Vilken grace! Nåväl...

Hur som helst är vi i vilket fall bäst på att vara vi och det räcker väldigt långt!

Ådi har ordet

2010-06-13T12:01:00.003+02:00

Hejzan! Jag har kapat datorn nu, morsan hon duschar. Känns lite som om min syrra fått lite väl mycket uppmärksamhet här på sista tiden. Hon kmmer säkert att bli lite snorkig och märkvärdig om inte jag tar det space som jag förtjänar. Hörde ryktas om att jag ska ställas ut nu oxå som veteran, veteran? Jag är ju faktiskt snygg och känner mig inte som en gammal styltig veteran...

Har fått vara med som sällskapsherre nu några gånger och vadå? Fokus borde väl ändå ligga på mig... Reslig och cool det är ju jag i ett nötskal. Igår när hon, Smilla och matte fjantade runt i ringen så gjorde jag allt för att husse skulle fokusera på mig, mitt sista påhitt är att skälla. Jag skäller mycket och gärna och ofta får jag en godis för att hålla tyst. Haha vilka idioter, nu äre ju kört för deras del, jag kommer ju höras hela tiden eftersom jag nu har lärt dom hur dom ska göra.. Skall betyder ju att dom ska stoppa handen i fickan och plocka fram lite godis... Ja herregud. Och dom tror att dom är så smarta. Inte konstigt att hunden var före människan i rymden.

Jag när jag gäspar av tristessen, orkar inte med matte och den där grejen hon ska ha i ansiktet hela tiden, snälla sluta!

Så håll utkik nu efter en ståtlig herre med lite grått stänk så kanske vi ses i Eskilstuna. Ni kommer dåna när ni ser mig för jag är snygg...typ snyggast!

Med vänliga hälsningar
eder Ådi eller Sunny Prides Irish Riverdance som jag egentligen heter...

Herrfallet

2010-06-12T20:19:00.005+02:00

Igår packade vi lilla husbilen, hämtade Ådi hos mamma och begav oss i en hejdundrande fart till Herrfallets camping utan för Arboga... Nåväl inte gick det väl så fort men vi kom fram i tid. Idag har jag ställt Smilla i öppenklassen på Mellansvenska fågelhundklubbens officiella utställning. Smilla var som vanligt på strålande humör, jag var mest trött efter fösta natten i husbilen ever, mannen snarka, det regnade, det blåste och jag kände mig totalt ledbruten.... Efter nån timmes sömn så begav vi oss i all fall till utställningsplatsen.

Smilla, mitt lilla knyte!

Smilla startade i öppenklassen med att vara tokbusig, hon ville leka med alla och särskilt med tiken framför... I kvalitetsbedömningen skötte hon sig suveränt som vanligt och sen gick hon och vann öppenklassen och fick CK! Jag är glad att jag inte svimma av bara tillställningen.

Vi sprang, vi kom, vi segrade - ja nästan i alla fall=) Fast för oss är ju själva grejjen att vara där en ren seger...

Smilla i bästa tikklassen, längst till höger. Det är jag som har skriktuskosjacka...

Till slut så blev i alla fall Smilla andra bästa tik med CK och vi är supernöjda!!!

Vad har vi lärt oss av vår lilla resa då? Jo, att när man åker husbil så ska man morsa när man möter andra husbilar, jag ska ha med sånna där gul-orangea öronpluggar för att kunna sova, man behöver en typ eladapter för att kunna få el på campingen och att campinglivet i det stora hela suger...

Testosteronkungen

2010-06-08T12:35:00.003+02:00

Ådi, han fick åka till morsan igår kväll. Det är några dagar kvar på Smillas löp och han blev för intensiv nu på slutet, ihärdig som fan och jag valde att lämna han dit så han slipper stressen, så att jag slipper stressen. Känns alltid jobbigt att lämna bort en hund men han får vila lite nu. Ringde mamma i morse för att se hur det var med honom, han låg på rygg i soffan med benen i vädret och vädrade måsäggen. Inte ett dugg synd om han alltså. Saknar honom ändå men på torsdag får han komma hem=)

Ådi med sina hårdrockaröron, precis som husse vill ha dom...

Utställningshelg

2010-06-07T14:42:00.006+02:00

Vi har varit på utställningen i Norrköping i helgen, ja vi var med som hejjarklack och sällskapsdamer jag och Smilla. Jag tog på mig ansvaret som pressfotograf oxå och det gick väl sådär, ganska orutinerat att glömma ladda batteriet över natten så på söndagen blev det väl kanske 30 foton bara. Ojsan!

foto: M. Svalin

Foto Saluki,Pudel, Lakeland och Cocker: V. Ljung

Ja just ja, jag hoppade in som handler i cockerringen på lördagen, kul! Cockern Elza fick en slät etta men nästa gång då ni! På söndagen var jag handler till Robin, Chinese crested i uppfödargruppen.

Jag har sett fina hundar, mindre fina hundar, dåligt hundägande, bra hundägande, fina klippningar, mindre lyckade klippningar... inget förvånande alltså. Det som däremot förvånar mig är att det på utställningar ALLTID ropas upp om stackars hundar som lämnats i bilar. Why? Hur i helvete tänker folk, eller det är väl det de inte gör.

Kärleksöga

2010-06-02T11:10:00.003+02:00

Hon kommer med sitt lilla väsen, ställer sig nära och hennes fina kärleksblick möter min blick. Hon kan få mig att glömma allt annat runt omkring. Hon har så mycket kärlek som hon gärna delar med sig av, skickar ut små lovepartiklar i atmosfären som en liten kärleksfé.

All den ängslan hon hade strax innan löpet är som bortblåst, nu är hon tryggheten själv igen. Jag var orolig ett tag att hon tappat greppet eftersom hon blev rädd för allt helt plötsligt. Lilla hon full med hormoner, nu har det lugnat sig och jag har fått tillbaka min lilla assistent. Hon hjälper mig och jag hjälper henne. I släptåg har vi Ådi, testosteronkungen som inte är direkt nåbar just nu. Stackarn, hoppas på lite rajtan men det kommer inte att ske... Längtar tills allt är över och jag har kontakt med båda två.

Nästa anhalt för mig och Smilla blir Herrfallet...

Löp

2010-05-31T15:56:00.003+02:00

Smilla, det lilla livet, hon löper hon. Det är ju klart den stora nackdelen med tikar, löpet. Fast samtidigt är ju löp just stora nackdelen med hanar oxå...Hur man än vänder sig...=)

Hon är nu på typ tionde dygnet, hon är inte intresserad av hanhundsuppvaktningar i alla fall och hon rent av äcklas av Ådis uppenbarelse. Ådi o andra sidan är inte så mycket mer intresserad nu än han brukar vara i vanliga fall mer än att han 'dammsuger' hennes säng varje morgon och ihärdigt nosar i sig den goda doften.

Om några dygn kommer det att vända, eller inte, tror faktiskt inte att fröken vill ha sin gamla 'brorsa' till far åt sina små valpar. Hon vill så klart ha nåt ungt och snyggt, vem vill inte det lixom.

Smilla har fått CK!

2010-05-22T17:47:00.005+02:00

I morse lastade vi in hela familjen Fisk i bilen och begav oss till Tranås. Vi åkte på utställningen som Östsvenska fågelhundsklubben anordnat för Brittiska stående fågelhundar. Jag var igår kväll tveksam till om vi skulle åka överhuvudtaget och badade Smilla i all hast, struntade i att trimma... Kanske tur det? Så går hon och blir BIM med CK! Lilla hon och lilla jag.

Bäst i rasen: Applegrove Take A Look At Me Now & bäst i motsatt kön: Queen Of Flame's Gina! Min lilla Smillafisk!

Smilla med sina smarriga priser. Hon kan inte förstå att jag var gladast för en liten papperslapp=)

Hejjarklacken hela tiden, Ken Lee och Ådifisken!

Jag är inte gladast över resultatet även om kritiken var underbar...Jag känner mig så otroligt glad och tacksam över Smilla, som vanligt väldigt följsam och glad och hon fick mig på banan och vi hade jätteroligt tillsammans. Hon är så underbar mitt lilla skräp och är en riktig assistanshund. Läser minsta vink från mig, finns där och stöttar, plockar upp, fixar till, precis som jag hjälper henne när hon har det lite tufft. Vi är nog faktiskt skapta för varann. Det är väl så att man får vad man behöver och det man ger det får man tillbaka. Det är en sån mycket större resa som vi gjort tillsammans än bara ett bra resultat. För nåt år sen kunde jag inte röra mig bland folk alls utan att må skitdåligt och nu idag var vi på utställning, vi var i ringen och jag kunde ha roligt trots allas blickar. Underbara oss!

Våran skog

2010-05-18T16:42:00.003+02:00

Skogen som lixom omfamnar, tröstar och förstår. Oavsett om man är en äldre herre som helst vill lufsa omkring, liten tjejja som vill bada i alla diken eller en trött matte som behöver tömma sin hjärna på tankar...

Nu får vi dela våran skog med vildsvinen. Hoppas att vi kan hålla oss på våra respektive kanter och slipper träffas=)

Skogssöndag

2010-05-16T20:37:00.008+02:00

Idag har vi varit i skogen hela familjen Fisk och spårat, kört uppletande och pratat skit tillsammans Jenny, Kalle och bullarna Trusty och Addis. Mycket givande och mycket trevligt. Ådi, han gick ju sitt spår med bravur, han har ju gått några i sina dagar och idag var det nog rena barnleken för hans så erfarna och understimulerade nos. Spåra är ju livet men efter slutet så måste man ju in i bilen och det är ju inte lika kul...

Hit men inte längre, Ådi vill verkligen inte till bilen... Sen måste man visa att man verkligen har godis i påsen som man prasslande försöker locka honom med...Gullig? Ja mycket!

Smilla hon hade bra driv i spåret även om hon slarvade lite på sina ställen men attityden var på top och hon markerade mittenapporten mycket tydligt och plockade upp slutet! Ärevarv det är hennes melodi=) Duktig kicka! Väl hemma igen så jobbade vi på föremålsintresset och avlämningen i handen(rakt in i objektivet...).

Fly like an eagle men så är hon ju fågelhund oxå. Ahahaha! Mvh Arne Hägerfors (P.S Fotografen har visst parkinson därav oskärpan...)

Ett stycke boll rakt in i ögat på dig mamma!

Addis, Bullmastiff, i egen hög person - hejzan!

Ådi "Tutan" Alén

2010-05-15T12:10:00.003+02:00

Det har gått 3,5 vecka sen operationen och han mår förträffligt det lilla livet. Är busig, tjatig, matglad, fartig, glad och har en sprudlande livsglädje. Vi märker inte ett dugg att han faktiskt är över 10 år, han kräver ju nästan lika mycket som Smilla även om hans tempo självklart inte är på hennes halvt hysteriska nivå.

Han måste haft besvär av sin knöl för vi har verkligen fått tillbaka en mycket pigg och levnadsglad kille och nu känner vi att vi gjorde rätt som opererade honom. Nu håller vi tummar och tassar för att det inte har spridit sig och att den inte kommer tillbaka.

Lilla bröstet...Alldeles läkt och fint.

Queen Of Flame's Casandra

2010-05-12T14:01:00.006+02:00

Lilla hon, så fin!

*1997-05-09

+2010-05-12

Älskad, saknad!

Nu är hon med sin flock, springer i skogen med Isa och Guinness, badar i dydiken och rusar runt av glädje utan några som helst krämpor.

Vi ses i Nangiala lilla Trasselsudd!

Lydnadsträningsdebut igen...

2010-05-05T21:34:00.006+02:00

Nu har vi dragit igång igen lite på halvt allvar. Klickern är avdammad och frysen är full med kycklinghjärtan = finns inget att skylla på=) Nu kör vi!

Gulliga lilla försiktiga, glada, lättlärda Smilla, min lilla drottning!

Ådi, sällskapsherren som gärna nosar i tikrumpor eller tar en snus. Gullig och ganska jobbig!

Foto: Ellen S.

Ängbys distriktsveterinärstation

2010-05-02T11:54:00.003+02:00

Idag blev det dax att befria Ådi från stygnen, vi utnyttjade solen och hade veterinärsttion ute på terrassen... Chefsveterinär Ken Lee med assistent Veronica trixade och pillrade och strax var dom borta.

Smilla blev sur eftersom hon inte fick vara prao under proceduren. Hon gick och la sig och surade under korkeken som nog är en oxel utan kork men den får duga. Man tager vad man haver sa Smilla setter...

Suturer, spunk och dydiken

2010-04-29T22:03:00.002+02:00

Det är nu 9 dygn sen som Ådi opererades. I morgon får vi ta stygnen om vi vill. Idag var vi på en skogspromenad jag, Smillatrollet och Ådifisken. I början var jag noga och Ådi fick gå i flexikoppel för att inte ha för högt tempo men eftersom jag precis varit hos fysioterapeuten och tillrättalagt mitt snea bäcken så höll jag inte särskilt högt tempo. Min steglängd var som längst 10 centimeter och jag gick runt en runda på mindre än 2 km på drygt en timme... Dvs jag gick som med myrsteg och med en pojkvasker som ville fort fram till alla kissfläckar så släppte jag honom. Han går ju alltid lös så vad kan hända tänkte jag...

Så här efteråt kan jag bara konstatera att lilla Ådifisken har hållts i stillhet i 8 dygn och var helt ointresserad av att avsluta sin lerinpackning och gyttjebad bara för att hans lytta matte skrek och gorma att han skulle sluta. Jag försökte verkligen att springa fram men såg mest ut som nån som rymt från sjukan med en epiduralbedövning, det gick inte att springa, ja det gick fan inte att gå heller men jag tog mig i alla fall framåt...Hela situationen var väldigt komisk om det inte vore för att det lilla livet har ett 10 cm långt sytt sår på undersidan av sin bröstkorg. Kan säga att jag såg inte ett stygn när jag kollade honom efter hans skogsspa, bara en massa lera i såret. Som tur är så är det ju faktiskt färdigläkt.

Nu ska ju jag tänka på det här med positivt tänk så summa sumarum av våran skogstur är att jag nu har en nyschamponerad setterkille som är så len och mjuk och luktar allt annat än kärr och hund.

Smilla

2010-04-23T19:34:00.004+02:00

Idag säger vi grattis till lilla Smilla som fyller tre år!

Ådi

2010-04-22T19:32:00.005+02:00

Han repar sig det lilla livet. Jag tycker att det går fort men så var det ju ingen stor operation som tur var. Jag trodde att det skulle vara hur enkelt som helst att hålla en 10-åring stilla i 10 dagar men icke! Han hämtar leksak på leksak, gör kalvsprång när vi är ute och rastar, klättrar upp i säng och soffa. Han är faktiskt pigg med andra ord och det känns ju underbart. Faktum är att han är galnare nu än innan operationen så han kanske hade ont av knölen, ingen som vet.

Ådi är säker på sin läggning och kan således bjuda sin matte på att ha lila omslag...

Första dagen när han fortfarande var påverkad av narkosen så hoppade han på en leksak ute, (ja han gör så för att få dom att pipa) när husse lagade lunch vinglade Ådi fram med blinkhinnorna över hela ögonen bjöd han på några svansviftningar - va gör man inte för lite mat lixom.

Vi spelar 'brickan' men han blir ju så intensiv...älsklingen!

Natten

2010-04-21T13:09:00.002+02:00

Vi har sovit på nedervåningen i natt jag och Ådi för att han ska slippa gå i trappen och sträcka huden i onödan. Ja Smilla sov med oss oxå förstås, hon vill ju oxå vara med och pyssla det lilla livet. Var igår märkbart bekymrad över sin storebror.

Idag är Ådi glad och busig som vanligt men han hålls i stillhet, verkar inte ha ont alls eller oxå hade han ondare innan operationen, ingen aning. Nu väntar vi 10 dagar, sen tas stygnen. Tills dess får han skrota omkring med sin lilla t-shirt, hoppas att det fortsätter att gå bra och att vi slipper sätta på han tratten. Än är han inte ett dugg intresserad i alla fall men det kommer väl.

Matterollen

2010-04-20T22:03:00.003+02:00

Idag har det varit tufft att vara matte. Jag känner det nu, är helt slut av all oro och ängslan, skakis i kroppen och jag längtar tills husse kommer hem så jag får lite delad vårdnad ett tag. Längtar till duschen så att vattnet kan befria mig ett tag från verkligheten och skölja bort alla oroskänslor. Jag har vakat över Ådi sen vi hämtade han hos veterinären kl 12. Han har blivit orolig så fort jag har rest mig upp, allt var så klart konstigt för honom, inte kul att vara så groggy. Han har legat mot mitt ben hela tiden, sökt värmen, tryggheten och sugit i sig kärleken.

Sakta har han piggat på sig. Han har ätit en liten portion, druckit och vi har varit ute och kissat några gånger. Han fixar det här och tycker nog att det är väldigt märkligt att få gå i koppel hela tiden. Han måste vara väldigt stilla för det är risk att såret spricker upp annars. Vi fixar det tillsammans som det lill fiskstimm vi är...

Operationen

2010-04-20T15:33:00.003+02:00

Idag var det dax för operationen av tumören på Ådis bröstkorg. Enligt veterinären Camilla Almqvist så gick det bra även om hon givetvis inte kunde garantera att hon fick bort precis allt. Vi har valt att varken analysera tumören eller röntga honom i jakt på fler tumörer, han kommer inte behöva utstå fler behandlingar. Han är tio år och vi vill att den tiden han har kvar hos oss blir kvalitet oavsett om det handlar om 3 månader eller 3 år. Den tiden vill vi inte att han behöver utstå strålning eller cellgifter. Kommer tumören tillbaka får vi ta ställning till det då.

Det som kommer det kommer, vi har fortfarande varandra och ska ta vara på det så länge det går. Idag är jag hemma för 'vård av sjuk hund'. Han vill ha mig nära, han vill känna att jag finns hos honom. Jag försöker betala tillbaka lite stöd, kärlek, förståelse och värme till Ådi. Han tar ju alltid han om mig när jag inte mår bra, nu är det min tur att pyssla och vårda och älska. För han är högt älskad det lilla livet.

Äntligen frihet

2010-04-16T20:14:00.002+02:00

Jag och hundarna älskar verkligen vintern. Hundarna älskar att busa i snön och dom slipper att bli varma när dom springer... Jag älskar riktig vinter med snö bl a för snöskoteråkning är det enda intresset jag har utanför hundarna. Den andra stora fördelen är att hemmet inte behöver dammsugas var och varannan dag som nu när grusvägen fastnar i deras päls för att sen dala ner på våra golv...hhhrrrmmmpf!

Inser oxå att vi älskar våren nästan lika mycket om det inte vore för alla fästingar och ormar... Våren får oss att känna oss fria, långa ljusa kvällar som gjorda för hundträning. Vi har hunnit premiärcyklat och premiärspårat jag och Smilla. Ådi har faktiskt inte fått följa med utan han har haft hussetid, det märkliga med Ådi och hans hussetid är att han verkligen manipulerar sin älskade husse.

Hussemannen sa med lite besvikelse att "Ådi vill ju inte gå på grusvägen, har det hänt nåt?" faktiskt med lite oro i rösten och jag anade att han egentligen ville fråga om hans lille pöjk gått mot elstängslet...Nä han är bara smart pojkspolingen...Han har ju blivit 10 år och alla våra hundar har blivit både lite lata och väldigt mat och godisfixerade direkt på timmen de blivit 10 år. Jag och hundarna promenerar ju varje dag och då knallar han på det lilla livet...Han är gullig, godissugen,lat - och bestämd, ja Ådi alltså=)

Provsvar

2010-04-01T14:56:00.004+02:00

I tisdags fick vi provsvaren på Ådis knölar. Den i örat var bara nån inflammerad grej och har gått tillbaka av antibiotikan. Den på hans bröstkorg är visst en riktigt elakartad tumör...Vi har operationstid den 20e. Känns ledsamt. Lilla han, så trasig på något vis. Han är ju pigg och glad och tjejfixerad, så han mår inte dåligt men den måste ju bort för att minimera att den sprids, om den inte redan har gjort det iof...

Just nu är vi i Dalarna och leker i snön. I och för sig så har det ju regnat varannan dag och snöat typ varje men vi hoppas på sol. Smilla och jag har lydnadstränat, hon är duktig det lilla livet. SötSmilla!

Skidglasögon är underskattat - med ögoninflammation och väldigt ljuskänsliga ögon funkar det utmärkt även vid hundträning...

Veterinären, fjällen & påskägg

2010-03-25T11:57:00.003+01:00

Idag har vi varit med Ådi till veterinärerna Camilla & Richard. Ådi har fått en knöl i örat som sitter jättetokigt och dom tog cellprov på den, sen har han en hård på bröstkorgen som dom oxå sög ut celler ifrån. Den på bröstkorgen var blodfylld, konstigt. På måndag får vi provsvaren men jag tänker inte gå omkring och oroa mig som jag brukar utan det får jag ta då, när vi vet.

I morron bitti drar hela familjen Fisk till fjällen och om det går enligt planerna så kommer vi inte hem förrns 12 april. Ska bli så skönt, vi ska bara ta det lugnt utan en massa måsten. Skönt att bara vara tillsammans alla fyra. Jag kommer så klart att släpa med mig en massa apporter för mitt mål är att starta Smilla i ettan senast i maj. Apporteringen är det enda som inte funkar riktigt men vi har en bra grund att stå på och en liten stunds träning varje dag kommer verkligen göra susen. För hoppningsvis finns det någon plogad parkering oxå så att vi kan fila lite på fotet och köra in rutan oxå.

GLAD PÅSK!

Utställningsweekend

2010-03-21T22:28:00.005+01:00

Nu är vi hemma efter en rolig helg i Malmö. Det har blivit taskigt med sömn pga knarriga gummimadrasser, mycket skräpmat och en massa skratt. Smilla tyckte det var skitkul att få komma iväg själv och få vara så där speciell som givetvis bara hon förtjänar, ja enligt henne själv... Vi har stadspromenerat, tränat utställning på Gustav Adolfs torg, smugit på änder vid kanalen (Smilla), busat och ätit godis =) Vi har haft en kanonhelg och jag är jätteglad att vi åkte även om det var drygt 50 mil enkel...

På lördagen ställde Malin sin Chinese Crested Robin. Smilla och jag var med som borsthållare, hejjaklack och proffsfotografer. Robin blev tredje bästa öppenhane med CK. Mycket bra jobbat!

CK-herren i egen hög person.

Foto: Veronica

Idag var det Smillas tur, mitt enda mål vara att vi skulle genomföra det tillsammans utan att varken skita ner oss eller svimma, det gick kalasbra. Smilla var så duktig och jag var så duktig och vi hade jätteroligt tillsammans hela tiden. Jag blev ju så klart nervös men helt hanterbart. Vi fick en slät etta men vi blev glada båda två.

Vi sprang

Vi stod still...

Satt kanin, säg vad man inte gör för lite godis *veta*

Osså sprang vi lite till...

Foto: Malin

Nedräkningen har börjat

2010-03-15T10:58:00.005+01:00

På fredag drar vi söderut jag och min lilla, lilla drottning. Jag börjar fan bli lite nervös. Smilla hon bryr sig inte. Hon bryr sig inte ens när jag tar upp det med henne, att vi ska på utställningen och att vi ska snubbla omkring inne i ringen med allas granskande blickar på oss. Det enda hon gör är att hon rycker lite nonchalant på axlarna och suckar 'Och?' Önskar att hon kanske skulle visa lite försåelse för sin mattes svagheter här i livet...

Huvudpersonen själv tar allt med ro och vilar sig i form, i alla fall inomhus, den dan hon väljer att vila ute då blir jag verkligen orolig för henne.

Den här veckan blir det ett späckat schema vill jag lova. (Vi har ju 'bara' 4 dagar på oss så oj va det blir späckat schema...*ironi*) Det ska; fixas kycklinghjärtan i ugnen, letas fram utställningskoppel, plockas fram stamtavla, städas bil, letas fram canvasburen och favoritjeansen ska tvättas. Sen ska det trimmas tassar och hals och gud vet allt men med den pälsmängden som hon har brukar det bara ta max 15 minuter om jag verkligen är petig och übernoga. Lilla hon ska få sig ett välbehövligt bad oxå, kanske jag får ha nån sorts avfettningsmedel på hennes öron som hon envisas med att doppa i den fiskoljetoppade maten. Kanske det riktigt skiner om öronen som har fått sig en oljeinpackning varje morron nu under en längre tid...

IR-terapi hos Ingela

2010-03-13T19:15:00.004+01:00

Idag var vi hos Ingela igen, Smilla var på återbesök. Ådi fick sig oxå en omgång och fick bjåljus på sitt lilla öra som spökar. Ja eller örat spökar ju inte men knölen som han har ju lixom som spruckit upp lite i natt. På tisdag ska vi till veterinären för att kolla öronknölen och hans knöl på bröstkorgen, inte kul men skönt att få det gjort.

Vi hade fått fel tid idag så vi kom en timme för tidigt men vad gör det när det var så fint väder och hon bor mitt inne i skogen, när hon dessutom har hästar som man kan småprata lite med så går ju inte jag omkring och misstrivs direkt.

Hästarna var ju inte direkt snacksaliga men ett och annat fick man ju ur dom ;-)

Nu är både Smilla och Ådi trötta efter sina behandlingar och jag efter en heldag ute.

Hypnotisören

2010-03-01T11:46:00.004+01:00

" Kom lilla vän, kom till pappa..."

Skam den som ger sig, envisheten har segrat - igen! (Iprenmannen är ju så påverkbar av lite tjat =))

Mera Skrot & Korn & hejzan

2010-02-28T18:58:00.003+01:00

Alltså hur gör man med en hund som slokar så fort kameran kommer fram, ingen linslus direkt...precis som sin matte...

Huvudet högt, visa bästa sidan till och showa lite. Smilla älskar att bli fotat. Ställer upp sig direkt.

Queen of Flames Gina i en ledig pooose...lite lagom nonchalant.

Små osttjuvar tagna på bar gärning, Storebror skickar fram syrran på lite ostuppdrag...Jaja.

Skrot & Korn

2010-02-27T19:04:00.003+01:00

Unge herr Korn

Fröken Skrot

Finaste Ådi och finaste Smilla. Idag har dom fått vara modeller! Att fota är som balsam för själen...

Foto:Veronica L.

I en annan del av Nyköping del 1.

2010-02-23T11:05:00.006+01:00

Följ Veronica, Sara, Ådi, Smilla och Miki i deras vardag som kantas av skogspromenader, 'Nina Ottosonspel', torkade kycklinghjärtan och minifrolicar. En helt vanlig söndag i de sörmländska skogarna någonstans utanför metropolen Nyköping.

Servicehundarna och Veronica, för dagen iklädd barnoverall men så är hon bara 35 på bilden oxå...

Wroooom

Miki tillvänster och Smilla till höger =)

Bästisarna.

Bästisarna igen.

Och igen. Små flickor i en stor stor skog.
Foto: Sara F, Veronica L.

To be continued...

Ådi - the one and only

2010-02-21T18:38:00.004+01:00

Kan man bli arg när man ser in i ett par sånna ögon? Svar nej. Inte ens över att han verkar ha lagt sig till med att snusa det lilla livet. Han har lindat oss runt sin lilla tass. Snart snart kommer hans husse att gå med på att ge upp sin plats i sängen och själv sova i biabädden eftersom Ådi måste få sova skönt...Ådi har nog egentligen nästan alltid fått sin vilja igenom, förr eller senare. Ibland kan vi säga åt han att gå och lägga sig i sin säng men då brukar han stå kvar och blinka lite extra så då är det ju lika bra att han får hoppa upp i sängen. Vi kan ju inte köra bort honom när han ser så lessen ut heller...Gullungen!

Ådi 10 år idag!

2010-02-17T15:16:00.006+01:00

Lillkillen har blivit stor. Han har nu uppnått en ansenlig ålder av 10 år och plockar russinen ur kakan, han lever livet. Går i sin egen takt, travar omkring men har lixom hittat lugnet. Ingen idé att fara omkring när man kan nosa noga och länge på samma sak, han gillar att analysera min lille pojk. Vi skrotar mest omkring i skogarna hemomkring och han far omkring som en liten dammsugare.

En annan sak som han har upptäckt är otroligt trevligt så här på ålderns höst är godis och mat, oj så gott. Särskilt den maten som husse äter verkar väldans intressant, hänger över tallriken om vi äter framför tvn och följer varje tugga till husses mun. Sen tror han att han kan hypnotisera godis och mat till sig om han stirrar tillräckligt länge, och han är uthållig.

I födelsedagspresent fick han nån goseälg som han redan pillat bort ett öga på men va gör väl det när det finns ett kvar...Ett Nina Ottosson spel - Dog trubble som vi testat och som var kul, Smilla hade lättare för att lyckas men hon är inte lika hetsig och intensiv som sin storebror när det gäller sånna saker i alla fall. Sen fick han givetvis godis och ben. Blev så glad så.

Liten på trappen

Stor på trappen

Min fina vackra setterkille som ger så otroligt mycket och som verkligen är en riktig rehabiliteringshund för mig. En riktig kärleksspridare och lugnet själv. Jag älskar dig! Hoppas att du får vara hos oss länge till.

Malmö Int here we come

2010-02-10T17:12:00.002+01:00

Har anmält oss till Malmöutställningen. Ska åka dit tillsammans med en vän o hennes kines, Chinese Crested Dog tror jag det heter på internationaliska. Vännen heter Malin och kinesen heter Robin bara så ni vet menar jag=). Vi ska vara borta hela helgen så det blir ett litet äventyr för mig och min lilla pingla. Har bestämt mig för att vi ska ha kul och inte vara någe nervösa...

Nu äre nog bara att damma av utställningskopplet och ta sig i kragen och börja träna. Smilla gillar ju allt vad träning heter så hon är nog inte lika svårmotiverad som sin lata matte...

Kanske vi ses!

Bilddagbok

2010-02-08T17:09:00.003+01:00

Nu är det åter igen länge sen som jag uppdaterade här. Har inte så mycket att berätta men visar lite foton på de små liven. En vanlig morron när vi hämtar tidningen. Typ.

Ådi bär gärna tidningen och innan Smilla kom till oss bar han den hela vägen hem. Nu bär han tills Smilla ser att han fått den sen äre kört. Stackars Ådi.

"Åhh va har du fått? Rå hit!"

Att ha sönder saker är uppenbarligen mycket roligt.

Ehh!

Kuta är oxå kul!

Morrontrötta Tutan!

Heja! Heja!

Inga kommentarer är nödvändiga...

"Men morsan kom dåå! Det är en fågel nån stans."

Så mycket roligare har vi inte just nu. Inväntar våren och kursstarterna. Idag har det varit lite början på vår i alla fall, fåglarna har kvittrat, solen har värmt lite och det har droppat från taket.

Gördalen

2010-01-18T11:44:00.005+01:00

Vi tog en liten helgtur till the dalfjällen för att åka skoter, leka i snön, vila upp oss, äta godis, mysa, vara tillsammans, åka mer skoter, dyka i snön, springa och hoppa i snön (Smilla...), basta och bara vara i tystnaden...

Klickerfreak

2010-01-11T22:35:00.005+01:00

Kallt som attan ute och en liten tjejja har energi till tusen. Tog klickern, lite ost och Smilla. Efter några klick och ostskivor så snurrar hon glatt på kommando. Älsklingen! Hon är så väldigt rolig att träna med, synd att jag inte gör det oftare bara. Har ju kommit lite i vägen om man säger men nu ska jag verkligen skärpa mig.

Vågen

I vår o sommar ska jag verkligen komma ihåg att utnyttja ljuset, vi ska göra det som vi gillar allra mest - träna! Men innan dess ska vi till Solvalla och till Malmö och så ska vi hinna träna i ridhus och hinna dra spark många många gånger...

Vinterhav

2010-01-09T17:16:00.003+01:00

Idag var det bistert, vi åkte till havet och tankade solljus. Solen värmde faktiskt och snart är det vår.

Vinter

2010-01-09T11:28:00.002+01:00

Länge sen jag skrev något nu... Så en liten uppdatering kanske är på plats ;-)

Vi har rivit ut det så förhatliga golvet i köket, det som Ådi fläkte sig på och skadade sin höft så illa på. Bye, bye!

Vi har haft en skön ledighet över jul och nyår tillsammans.

Vi har massor med snö och massor med minusgrader. Det gnistrar i snön och knarrar under skorna, tempen ligger ständigt på mellan 10 och 20 minusgrader så vi har fått rota fram hundarnas täcken. Dom är sköna att ha på när dom släpps ut får kvällskissen eller om vi ska gå en koppelpromenad.

Igår satte jag på hundarna nomeselarna och plockade fram sparken. Smilla förstod ganska snabbt vad det handlade om. Att dra var skitkul tyckte hon. Ådi han drog i 20 meter sen så travade han brevid eller bakom mig hela turen, men han tyckte det var helt okej det med. Såg säkert skitkul ut med en hund som drog och en på "släp" och med en förare balanserandes på medarna helt högröd i fejjan av kylan. (och/eller ansträngningen?)

Det blir ju mest promenader nu när det är så mycket snö men jag behöver få ut lite steg på Smilla så vi får ta och sparka lite nu istället för cykeln. Tror jag ska ställa henne på SISK's utställning på Solvalla i februari. Hon ser ju ut som en jakthund så det kanske kan gå ganska bra inte vet jag... Kul att ha något att se fram emot för henne och mig och då behöver jag ju träna lite show med henne oxå...Ska bli kul. Ådi får väl följa som sällskapsherre bara, för jag är rädd att han ska halka när det är inomhus, det vore ju inte så bra för lilla höften hans...

Smillafisken

2009-12-21T11:27:00.001+01:00

Idag är det 2 år sen som Smilla kom till oss. 2 roliga år hittills =)

En snöig dag i setterland

2009-12-20T20:45:00.005+01:00

Vad kan man göra en helt vanlig, väldigt snöig dag?

Man kan springa som ett mongo....

Man kan äta märgben i snön....(Ådi)

Man kan springa som ett mongo med ett smile...(Smilla)

Man kan gräva till Kina...(Smilla)

Man kan fortsätta att äta märgben i snön...(Ådi)

Man kan hoppa i snön...(Smilla)

Man kan se söt ut oxå...(Smilla)

Merry X-mas!

2009-12-20T12:46:00.000+01:00

Snö, svinkalla fötter och Brandholmsrejs

2009-12-19T21:25:00.004+01:00

I morse gick vi upp svintidigt (8.00) för att åka in till Brandholmen där Ådi och Smilla hade bestämt träff med sina kompisar Ylva och Quince. Smilla gillar verkligen att busa med sina kompisar, ja eller hon ser ju potentiella räjsingkompisar i alla hundar. Ådi han är inte så intresserad av andra hundar alls, han går mest och nosar det lilla livet. Tyvärr så fick jag inga bra bilder på busungarna men bjussar på dem ändå...

Enda fotot med både Smilla och Ylva, iof bara Ylvas rumpa och svans men som amatörfotograf får man vara glad för det lilla=)

Kom igen då latmaskar...

Snö,sol och sorkgångar

2009-12-18T11:57:00.002+01:00

Smilla the friendly ghost...

Vintersettrar

2009-12-15T14:13:00.001+01:00

Isa

2009-12-14T00:09:00.004+01:00

I juli 1995, för många herrans år sen alltså, så beslutade jag mig för att bli hundägare. Hade redan när jag var liten bestämt att jag skulle ha en Irländsk röd setter och så fick det bli. Var och valde ut henne i en kull bland 9 hundar. Velade och valde efter konstens alla regler, till sist plockade jag ut tiken med tatueringen 35172v. Hon var så söt särskilt när hon bet mig i armen när jag lyfte upp henne.

Yrvädret döptes till Isa. Isa var förstås mitt allt även fast hon verkligen var skitjobbig som unghund med en envishet och en stenvilja som nästan var orubblig. Hon var social och skulle häls på allt och alla och såg till att charma alla som kom i hennes väg med hennes kloka ögon och vänliga väsen. Hon såg alltid till att få som hon ville, och det fick hon, nästan;D

Isa och jag växte verkligen ihop. Hon blev klokheten själv. Vi behövde inget koppel och inga ord, vi var som ett hon och jag. Vi sov sked varje natt, hennes värme och kärlek gjorde mig trygg, värmen som hennes fina fina ögon gav mig i varje blick känner jag fortfarande. Hon var så lugn, så tröstande, så förstående, så jävla klok och vacker.

För 3 år sen så vände mitt liv. Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag nånsin skulle få känna en sån tomhet, saknad, kärlek och smärta. Kommer för hela mitt liv komma ihåg allt som hände de där skitjobbiga dagarna i december. Min lilla flicka förberedde sig för att gå över till andra sidan och jag stod bara helt handfallen och fylld med skräck bredvid. När man ser i sin hunds ögon att det finns inget mer att göra, att den där gnistan är borta och de bara vill slippa. Det är så tungt, det var så overkligt att lilla lilla Isa någonsin skulle vara en hund som jag haft och inte har hos mig längre. Jag hade ju haft henne hos mig hela mitt vuxna liv, vem skulle nu ta hand om mig...

Isa fick somna in hemma i soffan i min famn 14 december 2006, lilla stora Älsklingen!

Hon kommer fortfarande till mig i drömmarna och det är många gånger som jag försökt somna om för att få träffa henne igen. Min finaste lilla krulliga, glada, kärleksfulla setterdonna Isa-Marutta... Tack för att jag fick låna dig! Tack för all din kärlek, ditt tålamod, för allt du lärde mig och för att du styrde in mig på rätt väg...

Jag älskar dig för evigt och du kommer alltid vara nummer ett.

/ Med stor sorg och saknad din matte.

Valpsugna...

2009-12-13T11:59:00.002+01:00

För en vecka sen ungefär så skrev vi upp oss på valplista, intresserade av en tikvalp. Ser fram emot det massor att få hem en liten liten flicka. Känner mig iof väldigt ringrostig för vi har ju inte haft en valp sen 2000, Smilla var ju 8 månader när hon kom till oss. Längtar efter att få pyssla, pussa, krama, hjälpa det lilla livet till att bli en vuxen trygg, busig och glad liten sprallmajja.

Baksidan är ju att jag är rädd att Smilla och Ådi blir sotis. Smilla är ju hela tiden väldigt noga med att vara precis mitt emellan mig och alla andra som jag försöker klappa, gosa med eller att jag bara ger nån annan hund uppmärksamhet. Kanske är hon för ung att bli storasyster som 3-åring...Ådi är redo att bli storebror i alla fall och han tycker bara att det ska bli trevligt att ha 2 alldeles egna tikar på sina domäner...

Nu ska vi förbereda oss i nästan ett år...Har redan funderingar på hurdant halsband den lilla donnan ska få...=D

Hund 2009

2009-12-12T16:23:00.005+01:00

Idag har jag varit hemifrån under en väldans massa timmar. Hundarna var hemma med husse så jag hade bara mig själv att rå om. Var med en vän till Älvsjömassan och Hund 2009, fel dag egentligen för det var ju inga raser idag som direkt tilltalar mig men jag följde med på en liten shoppingtur bara... Köpte en varsin spårsele, varsinreflexväst och varsitt nytt fint reflexhalsband till hundarna. Ådi var nog lite besviken på att det inte fanns någon godis i påsen som prasslade så godisaktigt.

Jag har ju mina hundar runt mig 24 timmar om dygnet förutom när det blir sånna här små utflykter. Jag kan inte hjälpa det men jag vill helst vara med dom hela tiden, dom är ju mina bästa... Jag kom hem till ett tomt hus och insåg rätt fort att jag aldrig nånsin vill vara utan hund, när dom sen kom hem så var det pusskalas länge länge. Vi hör ihop och behöver varandra doggarna och jag.

Lilla kärleksöga...

Jag älskar mina små troll och jag vet att dom älskar mig med för ögon kan inte ljuga...

Ännu bättre!

2009-12-11T17:41:00.002+01:00

Bättre och bättre dag för dag *sjunger*. Ådi repar sig mer och mer, vi har kunnat dra upp promenaderna lite och i morse så sträckte han sina bakben bakåt, vilket han inte gjort på väldigt länge. Han har en helt annan gnista i ögonen.

Ådi mår mycket bättre nu och har inte alls så ont längre.

Återbesöket

2009-12-09T11:47:00.001+01:00

Igår var vi på återbesök hos Mel, kiropraktorn. Efter det förra väldigt smärtsamma besöket var såklart Ådi skiträdd, och jag var skiträdd. Mel kände igenom honom och böjde hit och dit samtidigt som Ådi höll på av skaka sönder av skräck och jag lovar att om han vore mops skulle ögonen poppat ut ur sina hålor. Lilla älsklings-Ådi så rädd.

Ådi hade till Mels förvåningen återhämtat sin väldigt, väldigt bra och höften var på plats som den skulle även om han fortfarande är lite öm i muskler o ligament. Han ska fortsätta få sin massage dagligen och även ir-behandlingar.Nu hoppas vi att vi aldrig behöver åka till Helenelund på bryt och knyck något mer utan att hundarna håller sig friska och krya.

Vi har ju även en stor omställning på jobbfronten i dagarna. I september blev jag och hundarna påkörda bakifrån i en rondell. Hundarna klarade sig utan men eftersom dom låg ner i bilen. Jag skadade en disk i nacken och har varit tvungen att lägga ner min trimverksamhet. Försökte att jobba på men nacken blev bara sämre och sämre. Jag flyttar ur lokalen i helgen som kommer men kommer att ha mitt företag kvar, kör igång med mina kurser som vanligt i vår sen så får vi se vad som händer. Har en del idéer men måste släppa det här och få landa ett tag innan jag planerar in nästa grej.Idag ska vi efter flera veckors stress faktiskt bara ta det lugnt, gå i skogen och njuta av att vi har varandra jag, Smilla och Ådi.

Myror i brallan och godissug...

2009-12-05T00:04:00.006+01:00

Att fota Smilla in action med bra skärpa sker typ en gång av 500...

"Har du en godis? Pliiz!"

Livet leker när man är 2 år och har en alldeles egen skog.

"Har du en godis eller 2? Pliiiz!"

Smilla försöker springa ikapp sin spurtande skugga...

Smilla har hittat en kartong som ska DÖ och Ådi har väl äntligen hittat några godisar på marken...

Ir terapi igen

2009-12-02T22:29:00.004+01:00

Har varit hos Ingela med Ådi igen för hans höft. Han verkligen lät henne hjälpa honom helt ut idag, det var fascinerande att se hur han verkligen litade på henne och dom hade den där kommunikationen. Hon lyssnade och han visade. Min kille kommer bli bra. Tyvärr konstaterade vi tillsammans att han tappat väldigt mycket muskler, kanske att det har med fästingsjukan att göra...

Nu ligger han på mattan i vardagsrummet o äter märgben och det är så gott så gott. Smilla hon var med som sällskapsdam idag bara, men det är faktiskt jobbigt oxå så hon ligger i soffan o drömmer sött.

Mina älsklingar som stöttar, förstår, tjatar och håller mig på banan.

Smilla får mig att smajla!

2009-12-01T19:57:00.003+01:00

Har lekt en hel del med Smilla. Vi har lekt med föremål och byggt upp ett bra värde i hennes leksaker, vi har tränat uppletande och återbärande i skogen, busat med pläden i soffan. (ssscchhh säg inget till husse ,-)) Har fått henne att kampa lite och glädjen när hon slet o rev i den stackars soffpläden och verkligen kampade emot kan nog ingen fatta så länge man inte haft en hund som Smilla...

Vi håller ju på att renovera hemma och det är ju 'lite' kaos mellan varven. Det är byttor överallt, penslar och kartonger med porslinet, grejor i drivor.

Här om dagen när jag skulle kasta den tomma kartongen till plastpåsarna så missade jag sopsäcken och den landade på golvet. Vad händer då? Jo Smilla min ängel går fram, lyfter upp den och sträcker fram den till min hand. Det är äkta glädje! Plötdligt händer det lixom...

På bättringsvägen

2009-11-28T18:42:00.002+01:00

Ådi blir bättre o bättre i sitt ben. Från att inte kunnat stödja helt på det har han nu kunnat kissa med all belastning på vänster bak, nu hoppar han upp i sängen, kan trava nästan rent o idag fick han sin första promenad, inte lång men vi traska runt i skogen en snutt...

Han masseras morgon och kväll och får ligga med back on track när vi kollar på tv. På onsdag blir det ir-terapi igen.

Det som bekymrar mig är att han är ju röntgad med en A och en B höft och han har alltid haft en svaghet i sin vänstra B-höft. Alla jag pratar med om detta säger att det inte kan ha och göra med att han är B röntgad eftersom han är helt grön att avla på. Jag tvekar. Ådi har problem i alla fall. Han har så länge jag kan komma ihåg bara belastat höger bak när han hoppar in i bilen och så. Jag blir orolig att det kommer bli en boom av höftledsfel ino rasen eftersom jag vet att det är okej att avla på B-höfter. Är jag orolig i onödan eller finns det något bakom min ängslan?

Kiropraktik

2009-11-26T10:21:00.002+01:00

Igår åkte vi till kiropraktor Mel Bornstein i Sollentuna. Ådi har ju haft lite problem till och från med sin bakvagn, varit stel och vid koppelpromenad så har han inte gått helt rent. Det visade sig att han har problem med höften, den låg inte riktigt som den skulle i sin lilla ledskål. Vad som har fått den "dislocated" vet varken jag eller husse men antagligen har han fläkt sig eller vridit till hela bakvagnen på något konstigt sätt.

Det behövs väldigt mycket kraft för att få höften i felläge men Ådi har tydligen lite utdragna ligament o ledband, det räcker ju att till exempel stuka foten en gång så får man ju ofta problem att man lätt stukar om samma fot flera gånger... Jag har nu lärt mig att det krävs väldigt mycket kraft för att få tillbaka en höft där den ska vara oxå och det gör hemskt ont. Usch, det var riktigt jobbigt.

I natt har Ådi sovit ganska bra. Nu kan han resa sig själv, 'hoppa' upp i sängen, kliva upp i soffan och han kan kissa med all belastning på vänster bak...Jiiiiiih! Han har fortfarande ont men nu går det för hppningsvis åt rätt håll. Helst av allt skulle han ju behöva simträna men hans teknik i vattnet gör ju mer skada än nytta...Ska nog göra ett försök i alla fall...

Helhetsintryck 10!

2009-11-23T18:12:00.003+01:00

Att så lite kan göra mig så glad. Efter jobbet tog jag Smilla, fickan full med godis, en leksak och gick upp i parken. Trots belysningen så var det verkligen mörkt... Men vad gör väl det när man har världens bästa Smilla som erbjöd o presterade på topp. Underbar kontakt, avlämnade i handen på mig (YYYYEEEEEEEEEEEEEEEEAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHH!!!), läggande under gång helt underbart och ställandet funka kalas. Nu kommer jag somna med ett leende. Hundträning är min bästa medicin...

Kanske, kanske, kanske att vi tar o anmäler till en tävling i vår eller så. Ska träna mig själv lite mer inför det bara...

Smilla vrider av sig nacken när vi 'fotar'...

Ir-terapi

2009-11-10T11:08:00.003+01:00

Igår var jag och Ådi på Ir-terapi hos Ingela Adolfsson. Ådi för sin nacke och bakben och jag för min nacke och rygg. Ådi har varit lite risig i några dagar och blir stel i nacken och får inte riktigt med sig sina bakben som han vill. Inget allvarligt kanske men han blir ju alltid väldigt bra av terapin. Idag är det ryggläge i soffan som gäller för mannen och jag vet hur det känns man blir verkligen trött och seg och väldigt avslappnad efter behandlingen...

Det märks att Ådi börjar bli äldre ( och jag med för den delen;-)) han far inte som den tetting i skogen han alltid gjorde som ung, han är totalt godisfixerad nu för tiden och han hatar koppelpromenader. Hatpromenaderna visar sig så att han helt sonika lägger sig hela koppellängden bakom o går sakta, sakta och ser otroligt lidelsefull ut och ser ut att vara minst 17 år gammal. Kopplar jag loss honom så börjar han trava och blir ung på nytt så nu har jag bestämt mig för att han inte ska behöva några promenader i koppel längre. Han kan gott få lufsa på i sin takt som han tycker känns bra. Ådi han är min finaste, bästaste favoritkille!

Syskonträff

2009-11-03T14:59:00.002+01:00

Idag har vi haft ett ordentligt setterrejs på tomten. Tre syskon, en mammahund, en gammal tanthund o en gammal Ådifarbror. Kul var det i alla fall även om Smilla tyckte att det var ganska så dålig fart på kompisarna om man jämför med hennes bästis Whippet-Mikosen...

Nackproblem gånger två...

2009-10-22T16:47:00.003+02:00

Idag har Ådi varit på IR-behandling för sitt kors och sin nacke. Han mår redan bättre o sprang som en tok i skogen idag. Känns jobbigt att han börjar bli lite gammal, han har de typiska åldertecknen, lite grått på nosen o skäller för att få sin vilja igenom, dvs godiset som aldrig kommer tillräckligt fort enligt honom.

Annars gör vi inte så mycket mer än går i skogen och filosoferar. Kanske tränar lite men inget genomtänkt direkt. Jag har nog lagt tävlingssmbitionerna på is ett tag men Smilla och jag ska på apporteringskurs hos Eva Bodfäldt i november och då blir jag säkerligen taggad att dra igång...

heter det spunk eller fnatt?

2009-10-13T21:13:00.001+02:00

Det sägs ju att en bild säger mer än 1000 ord...jag saknar orden men delar m mig lite av helgens havspromenad...

"jag tar den! jag tar den!"

Smilla spunkar...

Om man badar på hösten blir man förkyld har Smilla fått erfara...

Konstigt att de alltid ska ha samma pinne när det finns miljoner pinnar i skogen

"Jag har hittat en död fågel!"

fröken Smillas känsla för havet

2009-09-26T21:15:00.004+02:00

lilla hon m sin lilla jobbiga nos ständigt doppandes i allt som hon inte har o göra med... gullig är hon min lilla assistent.

mannen i mitt liv

2009-09-23T10:25:00.000+02:00

han kom som en liten stormvind och rörde till mina känslor. det var han som valde mig i valplådan och som jag älskade den lilla hunden som växte upp till en ståtlig herre med väldigt mycke personlighet och humör. han lärde mig så otroligt mycket... våra själar hörde ihop som pusselbitar kan passa i varandra och vi hade en tyst kommunikation. hans talande svans, hesa skall och stora tassar fattas mig så det värker i varje andetag. han vaknade till varje dag med en otrolig glädje o gnista i sin a mörka fina ögon. jag är så otroligt tacksam för den tiden jag fick ha dig hos mig min älskade Guinness, jag vet att du väntar på mig på andra sidan...

Sunny Prides van Gils

1997-03-09--2008-09-23

havet

2009-09-11T20:56:00.003+02:00

igår åkte vi till Femöre jag och hundarna för att tanka energi tillsammans m bästa Sara, Miki o Jazza. Smilla och Ådi badade givetvis. for till samma ställe i morse o tog morronpromenaden där o hundarna tog morrondopp. i kväll fick Ådi sin väl behövliga shamponering så nu blir det inte havsbad i helgen...eller jo d blir det om vädret tillåter, vi har ju bytt skit i alla fall;-)

motionssöndagmorron

2009-09-06T14:27:00.002+02:00

tog med oss cyklarna i morse o for till skogs. vi cyklade 5 km med hundarna o märker redan att Ådis ork är mycket bättre. Smilla är ju ung o vill helst springa som en tok hela tiden så henne får jag ju bromsa eftersom det är ju hennes trav jag vill förbättra. igår plockade jag fram klickern o klickade in Smillas framdel i vattentunnan =D får se om jag kan få in hela henne i den. det blir nästa projekt.